DU gjorde det här mot mig

When I cried, you'd wipe away all of my tears
When I'd scream, you'd fight away all of my fears
And you held my hand through all of these years

Jag orkar inte med mina tankar längre. Helt ärligt så vill jag bara härifrån. Som förra inlägget, Göteborg. Vem vill betala min biljett? Jag fixar boende och mat på något sätt. Jag vill bara slippa Västerås för en helg, en dag, en timme, en minut. Nej hela mitt liv just nu. Det finns ett fåtal vänner jag skulle ta med mig och min familj. Skaffa ett nytt namn, ny identitet och nytt liv. Börja om, göra rätt. Visa att det går att leva ett bra liv.

Jag har sagt så länge att jag kommer bo kvar här, men just nu tror jag att jag kommer söka jobb och lägenhet i Göteborg. Som jag sa fram tills förra året i februari/mars. Nu gör vi om och gör rätt. Glömma allt? Går inte. Glömma en del? Ja tack. Minnesförlust skulle sitta fint nu.

Nej nu återgår jag till skolan.
Fuck off.

Ler utan på men jag gråter inuti

Jag känner mig helt tom. Dock ingen aning varför. Jag känner mig som en robot och vill bara stänga av mig. Jag är överlycklig över att jag och min bästavän är vänner igen. Det får allt att kännas lättare, men ändå känns det som jag endast har nått botten. Jag behöver en värmande kram, en betydelsefull kram. Som får mig att slappna av, gråta kanske eller bara må bra. Det är otroligt hur en kram, hudkontakt, kan åstadkomma såpass mycket att man mår bättre. 

Jag vill åka till Göteborg. Jag vill träffa de få vänner som jag har där, jag vill träffa min älskade familj. Jag vill komma bort från Västerås. Det är mycket fina personer här, men jag behöver en paus. Ifrån skolan, kärlek, tankar och livet. Egentligen vill jag utomlands för mig själv och bara vara för mig själv. Men jag vet att det är omöjligt då jag har en ekonomisk kris och skulle inte överleva själv. Men en paus, låsa in mig över en helg. Stänga av telefonen. Inte öppna ytterdörren. Det lockar. Jag skulle också kunna åka till Malmö, men det är endast för att träffa min bror. Elina och Christian vill jag gärna träffa men inte nu. Det låter hemskt jag vet, men om jag skulle åka till Malmö skulle jag låsa in mig med katterna, Micke och Alva. Göteborg, Andreas, Joel, Jesper, Mattias, Christoffer, Fredrik, Anneli och Ulf. De skulle jag vilja träffa och inga andra.
(Vadå killmajoritet?lol, två är kusiner, faster och hennes man). 

He's just not that into you

Jag önskar jag kunde möta mig själv och inse hur patetisk jag egentligen är. Det räcker inte med att se sig själv, stående framför en spegel, med ögonen tårfyllda. För vadå? En pojke. Skärp dig nu. Ingen pojke är värd en flickas tårar. Men varför fortsätter vi? Det är sjukt hur en pojke kan påverka en person på ett sådant starkt sett att det får oss att gråta om något går snett.

Jag tänker ifrån mitt egna perspektiv. Jag grät bara häromdan för en pojke. Men varför tänkte jag? Även om jag gråter får väl inte honom att tycka om mig. Om jag ligger i fosterställning i min säng får väl inte honom att tänka "jag kanske har gjort fel". Det som gör allt lite komiskt är att vi tjejer på något sett alltid lockar fram tårarna. Antingen med kärleksfilmer, sorgliga filmer eller musik som gör att man blir påmind om pojken. Utsätter sig själv för tårattacken.

Vad kan man göra då?
Träffa någon ny? Tveksamt att man orkar utsätta sig för det.
Hitta någon för stunden? Krogen kan locka ja, men ångesten kan komma
Fortsätta träffa honom som vänner? Det går en stund, tills du inser att han bara vill ha dig som vän.
Tänka ut en hämnd? Min mamma brukar säga att det hjälper. Men från mitt perspektiv har han väl inte gjort något fel. Han fick inga känslor direkt.
Resa sig upp och inse att man måste ta några smällar innan man hittar den rätta? Precis

Skriv om en person som har gjort ett starkt intryck i ditt liv.

Att skriva om en person som har gjort ett starkt intryck är väldigt svårt märkte jag nu. Då de flesta som jag har träffat har stärkt mig på något sätt. Eller tryckt ner mig. Dock det finns några få, som har påverkat mig mest. De ska jag nämna nu.

Jag ska inte försöka lura någon. Det är ingen idé. Det finns endast en person som jag kommer på nu som har gjort ett starkt intryck på mig. Han heter Freddy, och nu kommer alla mina vänner sucka. Jag har skrivit otroligt många texter och historier om honom, känns onödigt att göra det igen. Dock, skrev jag själv att man skulle vara detaljerad så här kommer det. Jag var ett vrak. Riktigt vrak. Jag levde mitt liv genom krogen och alkohol. Ingenting utanför dess väggar lockade mig. Jag vill vara där. Vare sig jag drack mig full eller drack något litet. Det blev mitt hem. Tills en dag. Sjökrogen i Västerås. 26 augusti, min pappas födelsedag. Det var då han kom in i mitt liv som en tsunami och svepte mig från marken. Redan då kände jag något, att det var något speciellt med dig.
Du fick mig att känna lycka, du fick mig att känna mig omtyckt. Du visade mig att det finns killar där ute som faktiskt är bra. Jag avslutade mina storslagna krogenrundor och fokuserade mer på honom. Visst, vi drack ihop. Jag kan ha blivit full då med. Men jag höll inte på med random pojkar på krogen. Nej jag hade min Freddy. Mina vänner godkände honom. Han var rädd för mina föräldrar men träffade min pappa, för min skull. Jag kommer ihåg hur jag inte ville släppa taget av honom när vi var hemma hos mig. Han gjorde så jag kände mig trygg.


Ja, det är i alla fall en liten inblick. Sen ja, vi är inte tillsammans och det är helt över nu. Tyvärr.

KAN DU INTE BARA SE PÅ MIG SOM DU SÅG PÅ MIG FÖRUT. JAG VILL HA DIG, ÄR DET SÅ SVÅRT ATT FÖRSTÅ?

Jag försöker att vara stark, jag försöker klara mig
Men sängen känns så stor här utan dig
Jag undrar hur du mår
Och om du tänker på mig nu
I mina tankar finns det bara du

Och jag vet, jag vet
Att jag inte fungerar utan dig
Men jag vet, ja jag vet
Att allting kommer ordna sig
Om jag får somna brevid dig

Dagen är okej, men på natten blir det svårt
Ensamneten slår emot mig så hårt
Jag klarar ingenting, och allt jag gör blir bara fel
Jag känner mig så obekväm och stel


helvete.

Who's gonna save the world tonight?

Jag vill skriva ut vad jag känner, tycker och tänker. Men det är helt tomt i huvudet. Jag vet inte vad som är vad. Jag vet tre saker,

• Jag tror jag har fått känslor för en kille, men jag är inte helt säker
• Det har blivit 10 st på en lista
• Jag firade på bästa sättet min hemkomst från Malmö

Och jag ber om ursäkt till en viss vän som vill ha uppmuntrande kommentarer ifrån mig. Jag har gjort så mycket för dig, du vet nu hur kärlek känns. Men när jag ber dig muntra upp mig fick jag som svar "okej :/" det kändes inte direkt hjälpande och då får du tyvärr stå ut med att jag inte riktigt är på humör för att lysa upp din dag...

You don't know what I'm going through

Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut

Jag försöker träffa andra

men det är inte så lätt

jag har försökt att tänka bort dig

på alla sätt

det är dags att lägga på

men att stanna känns så rätt

pleace just kiss the pain away

Jag kan inte undgå tanken av dig. Du smyger dig upp som skuggan och gnager dig in i mitt huvud. Det är otroligt att något som var såpass underbart kan bli till något fruktansvärt. Jag försöker styra tankarna ifrån dig, dock på något konstigt vis leder allting till dig. Jag saknar den gången jag fick vakna upp bredvid dig, med dina armar runt mig. Hur du lät mig krypa ned i din famn, dina kyssar, höra din andning emot min nacke. Rysningen jag fick när du drog med dina fingertoppar längst min midja. När du kramade min hand med din. Hur du la täcket över mig när du trodde jag frös. När du kramade om mig lite extra. Hur du pussade mig på axeln när du reste dig upp ur soffan, när du var tvungen och gå.

Varför kunde inte den där stunden varat för evigt? Varför ...

I'm done feeling like an idiot.

You are not who you portray, in any way such a beautiful disguise the smile i had. Left me with a hangover, finally I figured you out. You played with my lovin now you got nothin, bet you didn't see this comin. Cause everyday your tearin me apart, so everything i gave it from my heart. I knew it was a matter of time before it came to this. It took alot of courage to say im done with this so long baby.

♦ Let's go higher

I hope that one day we'd be so much more than friends

Fånga mig nu eller förlora mig för alltid.

What I gotta do to make you love me
What I gotta do to make you care
What do I do when lightning strikes me
And I wake to find that you're not there
What I gotta do to make you want me
What I gotta do to be heard
What I gotta do to get the truth?


Det är sorgligt, så sorgligt. Det är en sorglig, sorglig situation. Och det blir mer och mer absurt. Hur kommer det sig att sanningen alltid ska vara svårast att få ut? Hellre sårad av sanningen än lycklig av en lögn, påhitt eller spel. Förstår du inte att jag har varit med om liknande saker med andra förut, jag klarar av det. Om det är så att du inte vill något, säg det istället för att leka som om allting är okej, det är inte okej. Inte när du håller på som du gör. Ena dagen är du urgullig och verkar intresserad. Andra dagen är du off som om du inte ens vill prata med mig. Jag ger lätt upp, bara varnar dig. Fånga mig nu eller förlora mig för alltid.

Förtulla mig, sa pojken som stal kyssen.

Jag hade en väldigt mysig morgon idag. Jag, Emma, Nick och X sov hos Emmas syster. Jag och X sov i soffan. Väldigt liten plats men väldigt mysigt. Vid tolv ungefär ringer X telefon och då var han tvungen att åka hem. När han reser sig från soffan så pussade han mig på axeln. Jag kunde inte sluta le. Vet de låter helt knas, men det kändes som en liten "jag tycker om dig/intresserad av dig" puss. Okej vi har kyssts och sådant. Men ja, det betydde något för mig. Åh, vad han är underbar.. Hoppas han visar sig vara bra. Hittills har han varierat. 

Godnatt.

Du är som alla andra

Från begynnelsen av jorden, har den manliga kreaturen alltid levt under villkoret "jag går först". Ett par miljoner år senare har det inte skett ett enda. "Jag går fortfarande först". Det kan vara att lite fler villkor har lagts till. Exempelvis, "störst går först", "dra över tjejer", "singellivet", "bros over hoes" och gud vet vad.

Orsaken till att jag skrev detta är för att ena sekunden kan en kille vara gulligull, smöra, verka intresserad. Nästa sekund skiter i en. Okej, kanske att ta i. Men det var som ett test, att se hur mycket du ville träffa mig. Du fick resultat Inte Godkänd - på intresse. Eller MVG - på få en tjej sårad.
Grattis!

The whole world can just go to hell

Nej, nu är vi fina i munnen. Även om detta är den lite mer anonyma bloggen av de två jag har tänker jag ändå använda ett rätt vårdad språk.. Jag är bara allmänt trött på mig själv, att jag kan falla lätt för killar. Eller mer, få ett intresse för de. Speciellt om de uppvaktar mig på något sätt, dvs vänder uppmärksamheten till mig när det finns tusentals andra brudar i närheten. Det får mig att känna mig speciell. Men, det verkar som att personen i frågan kanske bara driver med mig. Eftersom vi knappt känner varandra, vi har spenderat två dagar tillsammans - inte mer. Jag vill lära känna dig bättre, men jag vill inte vara den som tjatar.

Kan du inte bara visa att du är som alla andra killar och få mig att slippa bli sårad? Igen.

♦ First time

Helt otroligt att jag fick upp mina ögon för dig på hockey, men du var med ett monster i mina ögon. Så spenderade inte mer tid på dig. Sedan i fredags, sitter vi i samma bil. Pratar, skrattar och har roligt helt enkelt. På något sätt fick du mitt nummer, men tänkte att du skulle nog aldrig smsa mig. I lördags smsa du. Vi smsa lite, sedan när jag tänkte komma fram till dig försvann du in i bilen. Jag tänkte inte mer på det, du kanske inte ville träffa mig. En bil började blända emot alla människor som stod där, för att irritera trodde jag. Men det var du som ville få kontakt med mig. Hela slutade med att vi spenderade nästan 24 timmar tillsammans, vakna, med otroligt sköna människor. 


Helt awesome helg i alla fall.
Och det är något konstigt inom mig, suck.

♦ Snart tystnar musiken

En specifik händelse som inträffade igår har fastnat på näthinnan. Jag fick ett sms ifrån X, som ville träffa mig på station. Vilket jag mer än gärna gick med på. Dock visste jag tyvärr inte vart han var, men Emma visste. Vi gick dit, dock satte han sig i bilen, vilket gjorde att jag aldrig hann träffa honom. Det var då en person som började vingla fram och tillbaka, sprang efter killar och tjejer, gjorde vad som fall i honom. Undertiden var det en bil som blinkade med sitt ljus, jag trodde det var för personen som höll på. Efter ett tag knackar en mig på axeln och jag vänder mig om.
Han:
- X försöker få kontakt med dig.
Jag:
- Jaha, vart är han då?
Han:
- I bilen, där.
Tjej i bilen:
- Du är nog den segaste personen jag någonsin träffat, märkte du inte lamporna?!
Jag:
- Oj, var det till mig?
X:
- Hihi, ja..

Jag blir lite rörd i hjärtat. Urgullig kille.

♦ I don't quite know how to say how I feel

Those three words are said too much
They're not enough

Let's talk this over
It's not like we're dead
Was it something I did?
Was it something you said?

You were all the things I thought I knew
And I thought we could be

You were everything, everything that I wanted
We were meant to be, supposed to be, but we lost it
All of our memories, so close to me, just fade away
All this time you were pretending
So much for my happy ending

♦ Ironi

Jag undrar varför du beter dig som du gör.

Jag undrar vad som kommer hända nu.

Jag undra hur människor skulle reagera om jag skulle bli gravid.

Jag undrar varför människor tycker om mig.

Lol

♦

You know you're in love when you can't fall asleep
because reality is finally better than your dreams.