Jag känner mig helt tom. Dock ingen aning varför. Jag känner mig som en robot och vill bara stänga av mig. Jag är överlycklig över att jag och min bästavän är vänner igen. Det får allt att kännas lättare, men ändå känns det som jag endast har nått botten. Jag behöver en värmande kram, en betydelsefull kram. Som får mig att slappna av, gråta kanske eller bara må bra. Det är otroligt hur en kram, hudkontakt, kan åstadkomma såpass mycket att man mår bättre.
Jag vill åka till Göteborg. Jag vill träffa de få vänner som jag har där, jag vill träffa min älskade familj. Jag vill komma bort från Västerås. Det är mycket fina personer här, men jag behöver en paus. Ifrån skolan, kärlek, tankar och livet. Egentligen vill jag utomlands för mig själv och bara vara för mig själv. Men jag vet att det är omöjligt då jag har en ekonomisk kris och skulle inte överleva själv. Men en paus, låsa in mig över en helg. Stänga av telefonen. Inte öppna ytterdörren. Det lockar. Jag skulle också kunna åka till Malmö, men det är endast för att träffa min bror. Elina och Christian vill jag gärna träffa men inte nu. Det låter hemskt jag vet, men om jag skulle åka till Malmö skulle jag låsa in mig med katterna, Micke och Alva. Göteborg, Andreas, Joel, Jesper, Mattias, Christoffer, Fredrik, Anneli och Ulf. De skulle jag vilja träffa och inga andra.
(Vadå killmajoritet?lol, två är kusiner, faster och hennes man).
(Vadå killmajoritet?lol, två är kusiner, faster och hennes man).
