bussN

Just nu sitter jag på bussen påväg ner till stan för att träffa Filip. Jag ska tvinga honom att köpa en tröja som han tittade på för en månad sen, suck. Ikväll blir det krogen! Förvånade? Nej inte jag heller. Ska träffa Nick en snabbis också. Jag och Simon ska chilla hos mig innan vi drar vidare. Trevligt. Stackars pappa.

Jag måste sluta blogga från mobilen, haha kommer ju bli sådan som ska uppdatera hela tiden om onödiga saker.

Published with Blogger-droid v1.7.4

I may be bad, but I'm good at it.

Jag gillar denna app. Kommer bli en riktig jobbig bloggare hihih.. bubbelbad!

Published with Blogger-droid v1.7.4

a little piece of heaven

Jag sitter för tillfället på bussen hem och insåg en sak. Jag är trött på alla killar just nu; men det tog mig ett tag att inse varför. Jag visste redan att Du var mer intressant än resten av alla killar. Men inte såhär mycket.. Det kanske är så att "man vill ha det man inte kan få" - men jag vet ingenting angående just Det. Allt jag vet är att jag saknar Dig och vill träffa Dig mer. Men jag vet inte ens om jag vågar höra av mig till Dig. Ska jag? Eller inte? Jag har en täckmantel. Men det får vänta tills nästa vecka.

Aja, nu är jag framme i stan. Kan ju inte gå och blogga då.

Bilden: kostymnissar på stan<3 (var tvungen att pröva huhu)

Published with Blogger-droid v1.7.4

Who's gonna save the world tonight?

Jag vill skriva ut vad jag känner, tycker och tänker. Men det är helt tomt i huvudet. Jag vet inte vad som är vad. Jag vet tre saker,

• Jag tror jag har fått känslor för en kille, men jag är inte helt säker
• Det har blivit 10 st på en lista
• Jag firade på bästa sättet min hemkomst från Malmö

Och jag ber om ursäkt till en viss vän som vill ha uppmuntrande kommentarer ifrån mig. Jag har gjort så mycket för dig, du vet nu hur kärlek känns. Men när jag ber dig muntra upp mig fick jag som svar "okej :/" det kändes inte direkt hjälpande och då får du tyvärr stå ut med att jag inte riktigt är på humör för att lysa upp din dag...

I'm tierd of this shit

Jag vill så mycket, men ingenting vill gå som jag vill. Varför är det alltid jag? Jag försöker, släpper taget lite på andra saker. Men nu känns det som allt var förgäves. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Flytta ned en våning lockas just nu. Suck, mitt huvud håller på att sprängs och jag vet att det är för jag tänker på allt på samma gång. Vad ska jag ta mig till? Är det meningen att jag ska leva mitt liv så här? I evig ovisshet och bara killar som gör mig förvirrad. Jag orkar inte mer helt enkelt. Jag var säker på att det fanns bra killar, men det verkar inte finnas. Inte de jag känner. Och kom inte och säg att jag måste träffa nya. Personen som ligger bredvid mig i sängen är verkligen rätt utanför min vänskapskrets. Ändå verkar de gå åt helvete.

Men vafan gör det. Jag överlever alltid.