Jag vill så mycket, men ingenting vill gå som jag vill. Varför är det alltid jag? Jag försöker, släpper taget lite på andra saker. Men nu känns det som allt var förgäves. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Flytta ned en våning lockas just nu. Suck, mitt huvud håller på att sprängs och jag vet att det är för jag tänker på allt på samma gång. Vad ska jag ta mig till? Är det meningen att jag ska leva mitt liv så här? I evig ovisshet och bara killar som gör mig förvirrad. Jag orkar inte mer helt enkelt. Jag var säker på att det fanns bra killar, men det verkar inte finnas. Inte de jag känner. Och kom inte och säg att jag måste träffa nya. Personen som ligger bredvid mig i sängen är verkligen rätt utanför min vänskapskrets. Ändå verkar de gå åt helvete.
Men vafan gör det. Jag överlever alltid.
