♦ Saknad

Jag vill säga så mycket, men ingenting kommer ut. Vi var bästa vänner, men vad hände? Bara för vi båda har förändrats ska inte vår vänskap lida. Jag gör näst intill vad som helst så vi blir lika bra vänner igen, men jag vill inte vara den enda som försöker. Vi måste mötas på mitten för att de ska fungera, men om du inte vill får du säga det till mig.

14 januari 2010 förändrade du mitt liv, varför är du inte kvar nu? Du sa själv till mig att jag betydde något för dig, men det känns inte som det längre. Jag vill försöka, bli lika nära som då.Allting var helt fantastiskt tills ni började trean, sedan har vi glidit isär. Vår sommar, alla i löga, på ängen och allt var helt fantastiskt. Jag vill ha det igen, men det kanske är för mycket begärt. Jag saknar dig så det gör ont, men det spelar kanske ingen roll.

Jag saknar dig Samme. 

mobil

provar skriva via mobilen... intressant...

♦ Incomplete

I don't mean to drag it on, but I can't seem to let you go

I don't wanna face this world alone

I wanna let you go

I tried to go on like I never knew you

I'm awake but my world is half asleep

I pray for this heart to be unbroken

But without you all I'm going to be is incomplete

♦ Emma vet bäst

Det börjar alltid på samma sätt. Glädje, förväntan, lycka, pirrar i magen och att jag aldrig kan slita mina ögon ifrån personen. Sedan när jag tror att det faktiskt kan bli något, kommer det alltid något emellan. Om inte jag får känslor, får inte han. Det finns andra, bara ute efter en sak eller bara en allmän idiot. Jag börjar tröttna på det nu. Jag vill ha ett förhållande, men ingen verkar vara ute efter samma sak. Jag vill bli kär, riktigt kär. Samt att personen är kär i mig. Det kanske är för mycket begärt? Det kanske ska vara så att jag alltid ska vara ensam. Jag kan ha för höga krav, men det har alla. De som är i ett förhållande har ju hittat någon de älskar. Ingen kan bli tillsammans med någon bara för att de inte hittar någon annan. Det är bara pinsamt. Ja, de finns de som söker närhet och de är sorgligt. Att de måste ha närhet från någon annan för att må bättre själv. Alla människor är bra på sitt sätt och de finns någon där ute som älskar en för den man är. Okej, de kan finnas fler. Men de finns just en som man kommer spendera mycket tid med. Rent av resten av sitt liv kanske. Jag kanske letar redan efter den personen, eller bara kärlek. Jag vill inte hasta mig fort in i ett förhållande. Jag vill bli kär.

Jag brukar alltid ha något att säga, jag kan snacka för mycket. Det finns alltid något onödigt att berätta, prata om eller bara uttrycka sig. Men i ditt sällskap känns det som jag måste vakta tungan i varje mening. Så att orden inte flyger ut och de blir helt fel. Jag är rädd att mitt förflutna ska förstöra något som kan hända i framtiden. Jag skäms inte för vad som har hänt. Jag kanske inte är stolt över det. Men jag har accepterat det och nu är det en del av mig. Jag hoppas att du kan acceptera det och att de blir vi en dag. Jag kan vänta på dig, om jag vet att de kan bli något. Men jag behöver dig inatt, jag behöver dig just nu. Jag saknar din värme, ditt leende, ditt skratt, sättet du pratar på, din göteborgska, hur du går, hur du alltid får mig att le, din charm, din glädje, dina glittrande ögon, när du förklarar för mig vad de är för stjärntecken, dina varma kramar, de där extra sekunderna som varar i kramen, din utstrålning som lyser upp rummet du är i, när du höll om mig när vi kollade på TV, när du la täcket över mig när vi vaknade på morgonen, din morgonfrissa, hur morgontrött du är, hur du biter på naglarna, när du sjunger så vackert, när du hjälper mig med cykeln och sättet du kollar på mig. Jag skulle kunna komma på ännu mer, men ja, jag saknar hela dig. 

♦

I miss you.