DU gjorde det här mot mig

When I cried, you'd wipe away all of my tears
When I'd scream, you'd fight away all of my fears
And you held my hand through all of these years

Jag orkar inte med mina tankar längre. Helt ärligt så vill jag bara härifrån. Som förra inlägget, Göteborg. Vem vill betala min biljett? Jag fixar boende och mat på något sätt. Jag vill bara slippa Västerås för en helg, en dag, en timme, en minut. Nej hela mitt liv just nu. Det finns ett fåtal vänner jag skulle ta med mig och min familj. Skaffa ett nytt namn, ny identitet och nytt liv. Börja om, göra rätt. Visa att det går att leva ett bra liv.

Jag har sagt så länge att jag kommer bo kvar här, men just nu tror jag att jag kommer söka jobb och lägenhet i Göteborg. Som jag sa fram tills förra året i februari/mars. Nu gör vi om och gör rätt. Glömma allt? Går inte. Glömma en del? Ja tack. Minnesförlust skulle sitta fint nu.

Nej nu återgår jag till skolan.
Fuck off.

Ler utan på men jag gråter inuti

Jag känner mig helt tom. Dock ingen aning varför. Jag känner mig som en robot och vill bara stänga av mig. Jag är överlycklig över att jag och min bästavän är vänner igen. Det får allt att kännas lättare, men ändå känns det som jag endast har nått botten. Jag behöver en värmande kram, en betydelsefull kram. Som får mig att slappna av, gråta kanske eller bara må bra. Det är otroligt hur en kram, hudkontakt, kan åstadkomma såpass mycket att man mår bättre. 

Jag vill åka till Göteborg. Jag vill träffa de få vänner som jag har där, jag vill träffa min älskade familj. Jag vill komma bort från Västerås. Det är mycket fina personer här, men jag behöver en paus. Ifrån skolan, kärlek, tankar och livet. Egentligen vill jag utomlands för mig själv och bara vara för mig själv. Men jag vet att det är omöjligt då jag har en ekonomisk kris och skulle inte överleva själv. Men en paus, låsa in mig över en helg. Stänga av telefonen. Inte öppna ytterdörren. Det lockar. Jag skulle också kunna åka till Malmö, men det är endast för att träffa min bror. Elina och Christian vill jag gärna träffa men inte nu. Det låter hemskt jag vet, men om jag skulle åka till Malmö skulle jag låsa in mig med katterna, Micke och Alva. Göteborg, Andreas, Joel, Jesper, Mattias, Christoffer, Fredrik, Anneli och Ulf. De skulle jag vilja träffa och inga andra.
(Vadå killmajoritet?lol, två är kusiner, faster och hennes man). 

Mystery

Jag vill bara reda ut varenda jävla tanke jag har i huvudet, dock det går inte. Jag vill mycket men går inte, jag vill ingenting och det kommer till mig. Jag orkar inte skriva värsta texten, det är inte ens värt det just nu. JAG som älskar att skriva säger nej, det fungerar inte just nu.

Jag hade psykologi B lektion och vi pratade om stress. Kan det ha något med det att göra?
Hon sa att tankar kan komma upp som egentligen inte betyder något. Och eftersom jag har mått som jag gör ett tag och det här började väl för ett tag sedan.

Jag vill bara glömma ALLT.