Jag önskar jag kunde möta mig själv och inse hur patetisk jag egentligen är. Det räcker inte med att se sig själv, stående framför en spegel, med ögonen tårfyllda. För vadå? En pojke. Skärp dig nu. Ingen pojke är värd en flickas tårar. Men varför fortsätter vi? Det är sjukt hur en pojke kan påverka en person på ett sådant starkt sett att det får oss att gråta om något går snett.
Jag tänker ifrån mitt egna perspektiv. Jag grät bara häromdan för en pojke. Men varför tänkte jag? Även om jag gråter får väl inte honom att tycka om mig. Om jag ligger i fosterställning i min säng får väl inte honom att tänka "jag kanske har gjort fel". Det som gör allt lite komiskt är att vi tjejer på något sett alltid lockar fram tårarna. Antingen med kärleksfilmer, sorgliga filmer eller musik som gör att man blir påmind om pojken. Utsätter sig själv för tårattacken.
Vad kan man göra då?
Träffa någon ny? Tveksamt att man orkar utsätta sig för det.
Hitta någon för stunden? Krogen kan locka ja, men ångesten kan komma
Fortsätta träffa honom som vänner? Det går en stund, tills du inser att han bara vill ha dig som vän.
Tänka ut en hämnd? Min mamma brukar säga att det hjälper. Men från mitt perspektiv har han väl inte gjort något fel. Han fick inga känslor direkt.
Resa sig upp och inse att man måste ta några smällar innan man hittar den rätta? Precis
söndag 27 november 2011
tisdag 15 november 2011
Skriv om en person som har gjort ett starkt intryck i ditt liv.
Att skriva om en person som har gjort ett starkt intryck är väldigt svårt märkte jag nu. Då de flesta som jag har träffat har stärkt mig på något sätt. Eller tryckt ner mig. Dock det finns några få, som har påverkat mig mest. De ska jag nämna nu.
Jag ska inte försöka lura någon. Det är ingen idé. Det finns endast en person som jag kommer på nu som har gjort ett starkt intryck på mig. Han heter Freddy, och nu kommer alla mina vänner sucka. Jag har skrivit otroligt många texter och historier om honom, känns onödigt att göra det igen. Dock, skrev jag själv att man skulle vara detaljerad så här kommer det. Jag var ett vrak. Riktigt vrak. Jag levde mitt liv genom krogen och alkohol. Ingenting utanför dess väggar lockade mig. Jag vill vara där. Vare sig jag drack mig full eller drack något litet. Det blev mitt hem. Tills en dag. Sjökrogen i Västerås. 26 augusti, min pappas födelsedag. Det var då han kom in i mitt liv som en tsunami och svepte mig från marken. Redan då kände jag något, att det var något speciellt med dig.
Du fick mig att känna lycka, du fick mig att känna mig omtyckt. Du visade mig att det finns killar där ute som faktiskt är bra. Jag avslutade mina storslagna krogenrundor och fokuserade mer på honom. Visst, vi drack ihop. Jag kan ha blivit full då med. Men jag höll inte på med random pojkar på krogen. Nej jag hade min Freddy. Mina vänner godkände honom. Han var rädd för mina föräldrar men träffade min pappa, för min skull. Jag kommer ihåg hur jag inte ville släppa taget av honom när vi var hemma hos mig. Han gjorde så jag kände mig trygg.
Ja, det är i alla fall en liten inblick. Sen ja, vi är inte tillsammans och det är helt över nu. Tyvärr.
Jag ska inte försöka lura någon. Det är ingen idé. Det finns endast en person som jag kommer på nu som har gjort ett starkt intryck på mig. Han heter Freddy, och nu kommer alla mina vänner sucka. Jag har skrivit otroligt många texter och historier om honom, känns onödigt att göra det igen. Dock, skrev jag själv att man skulle vara detaljerad så här kommer det. Jag var ett vrak. Riktigt vrak. Jag levde mitt liv genom krogen och alkohol. Ingenting utanför dess väggar lockade mig. Jag vill vara där. Vare sig jag drack mig full eller drack något litet. Det blev mitt hem. Tills en dag. Sjökrogen i Västerås. 26 augusti, min pappas födelsedag. Det var då han kom in i mitt liv som en tsunami och svepte mig från marken. Redan då kände jag något, att det var något speciellt med dig.
Du fick mig att känna lycka, du fick mig att känna mig omtyckt. Du visade mig att det finns killar där ute som faktiskt är bra. Jag avslutade mina storslagna krogenrundor och fokuserade mer på honom. Visst, vi drack ihop. Jag kan ha blivit full då med. Men jag höll inte på med random pojkar på krogen. Nej jag hade min Freddy. Mina vänner godkände honom. Han var rädd för mina föräldrar men träffade min pappa, för min skull. Jag kommer ihåg hur jag inte ville släppa taget av honom när vi var hemma hos mig. Han gjorde så jag kände mig trygg.
Ja, det är i alla fall en liten inblick. Sen ja, vi är inte tillsammans och det är helt över nu. Tyvärr.
Jag har inte spårat ut, bara valt en annan väg.
För jag är så pass fantasifull tänker jag skapa en egenlista och har inte egenrätt på den! Bara att ta. Men kanske inte den bästa men vadå, jag vill ha något att skriva om. Det är ingen dagordning, bara skriva när man vill.
Skriv också varför, motivera och detaljer!!
Skriv om en person som har gjort ett starkt intryck i ditt liv.
Beskriv en plats i världen som har betytt mycket.
Berätta om din/a bäst/a vän/ner.
Skriv om något i ditt förflutna som du ångrar, vill gjort annorlunda eller påverkat ditt liv negativt.
Skriv om något i ditt förflutna som har varit bra för ditt liv som är just nu.
Ett föremål som betyder mycket.
Något som du stör dig fruktansvärt mycket på.
Vad i livet som, för dig, gör livet värt att leva.
Jag kom på det här alldeles nyss, ska själv göra den nu. Eller ska duscha. Sen så!
Skriv också varför, motivera och detaljer!!
Skriv om en person som har gjort ett starkt intryck i ditt liv.
Beskriv en plats i världen som har betytt mycket.
Berätta om din/a bäst/a vän/ner.
Skriv om något i ditt förflutna som du ångrar, vill gjort annorlunda eller påverkat ditt liv negativt.
Skriv om något i ditt förflutna som har varit bra för ditt liv som är just nu.
Ett föremål som betyder mycket.
Något som du stör dig fruktansvärt mycket på.
Vad i livet som, för dig, gör livet värt att leva.
Jag kom på det här alldeles nyss, ska själv göra den nu. Eller ska duscha. Sen så!
torsdag 10 november 2011
I want you to want me
Bli min igen.
Även om du aldrig va det helt..
Published with Blogger-droid v2.0.1
torsdag 3 november 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)