People changes, things go wrong. Shit happens, life goes on

söndag 5 december 2010

♦ Inlägg 36

Detta inlägg dedikerar jag helt till killen med nummer 36 på tröjan, Tobias Forsberg. Dels för det är inlägg 36, hans nummer, samt för jag vill ha en orsak att skriva om honom, busted.
Jag tänker inte skriva ett inlägg och förklara min kärlek till honom. Det är för att jag är inte kär i honom - skulle kunna bli. Plus han är en hockey spelare, ska bli berömd över sina hockey talanger. Visst, jag kan lägga till lite personliga åsikter om hans vackra yttre och hur han får mig att må. Dock börjar jag med hockey.

Du har en glöd på isen jag saknar ibland hos en del spelare. Även om ni ligger under, så kämpar du som det skulle vara final i världshistoriens viktigaste match. Jag ser hur du åker, jagar, hungrar efter pucken. Får omkull spelare och kör mot mål. Jag är ganska säker på att din glöd under matchen smittar av sig till de andra spelarna och ni knappar ihop motståndarna.

Självklart finns det fler spelare som har glöd i sig, även om de ligger under. Men detta inlägg är till/om Tobias Forsberg, ingen annan.

Anyway, din glöd och känsla i spelet har han en fantastisk skridskoåkning. Dy känns säker när du  flyger fram på isen. Visst, du faller ibland, men det är på grund av att de andra spelaren som du går på är antagligen större, eller starkare än dig. Sånt händer, Mårtensson fall ju under Växjö matchen, så alla kan ramla. Ingen skada skedd.

Nu  till mina fina tankar, som de flesta redan hört. Saken med Tobias Forsberg, som har fått mig så "förälskad" enligt en del. Är inte hans vackra yttre eller hur jag tror han kan vara som person.Utan det är hur han får mig att må, bara av att se honom. Jag minns första gången jag hörde hans namn, jag såg honom inte, hade ingen aning om hur han såg ut. Jag hörde bara hans namn ur högtalaren och jag blev helt till mig. Hela matchen följde jag honom med blicken, när han var på plan, samtidigt som jag försökte lista ut vem det var och varför jag blev helt till mig. Dagar och månader gick, jag tog reda på hans utseende, jag blev mer och mer  insnöad i honom. Men det var för att hans närvaro, att vara medveten att han är bara några meter ifrån mig. Det fick mig att må bra. Han utstrålar något som antagligen bara jag märker av, eftersom det är bara jag i min vänskapskrets som "tycker om" honom. Jag undrar om han känner av samma energi eller om det bara är en envägskommunikation. Det återstår att se, vem vet vad framtiden har att ge.
snyggingen själv

I'm sitting across from you
I'm dreaming of the things I'd do
I don't speak, you don't know me at all
For fear of what you might do
I say nothing
But stare at you
And I'm dreaming, I'm tripping over you
Truth be told, my problem's old
You mean the world to me but you'll never know
You could be cruel to me
Why go risking the way that I see you