♦ Jag är inte lätt, tro mig

Det finns en viss sort killar som jag avskyr. De som tror att vi tjejer är lätta att få. Jag brukar inte tänka på det, om någon skriver sm och det innefattar lite privata detaljer. Jag brukar mestadels skämta tillbaka och se vad personen ifråga svarar. Eller så ignorerar jag smset helt. Det brukar inte ske allt för ofta det med sms. Men igår fick jag för många erbjudande och insåg att under veckan har det varit lite, för mycket, bara. Så mitt humör försvann och sedan ville jag bara härifrån. Hur kan killar bara se oss, vi tar mig som exempel nu, som sexobjekt? Är det för jag är blond med stora bröst? Är det allt ni killar ser?! I så fall öppna ögonen, det finns betydligt mer egenskaper som ni går miste om. Jag vill inte bli erbjuden olika sexuella aktiviteter hela tiden! Jag får en helt fel bild på killar då. Jag vill inte få detta att låta som jag är eftertraktad, inte alls så jag menar, vill bara bygga mina åsikter på bra argument.
Exempelvis igår då, jag satt mig på en busshållplats för att komma ifrån människor, jag visste att bussarna hade slutat gått. Ingen skulle komma. Skönt. Jag ringde den enda killen jag vet som inte raggar på mig, han vill bara vara min vän och finns där för mig. Sådana killar är mer värda än alla pengar i hela världen. I alla fall, han fick mig på bättre humör och han fick mig att gå hem och inte sticka ifrån Västerås. Men, när jag kommer hem och får ett annat samtal, som jag trodde var från en som är lite diskret när det gäller flirtandet. Speciellt när han vet att jag inte var på bästa humöret. I början var han otroligt gullig, snäll och lyssnade på mina fina åsikter om killar. Sedan mitt i allt ihop började han be mig sätta på cam på msn. Jag blev väldigt förvånad, han  kanske inte alls hade lyssnat på vad jag precis hade berättat. I alla fall, jag sa till honom och han sa att han inte riktigt tänkte. Det gick lite upp och ned där, men han gjorde allting bättre när han ringde mig i morse och kollade om jag mådde bättre och så. Sådana killar är som sagt, värda mer än guld. Även om de kanske inte tänker jämt.

Kan inte killar bara inse att de inte kan behandla oss tjejer som madrasser och inse att vi är människor ni borde beundra och knäböja er för? 
(innan vi knäböjer för er)

♦

You know you're in love when you can't fall asleep
because reality is finally better than your dreams.

♦ Jag är starkare

Det finns bara en väg, eller hur? Framåt? Varför vill jag då bara sätta i backen och gasen i båtten? 11 juni - 5 juli var helt fantastiskt. Vad hände sen? Jag vill spola tillbaka tiden, bli starkare. Jag är starkare än då, men vill börja om, göra allting rätt och leva lyckligt.

♦ Jag trodde mer

Jag har nog insett att jag hoppades mer än vad du gjorde. Jag trodde vi kunde lösa denna konflikt och bli lika bra vänner igen, men jag hade tydligen fel. Okej, det kanske var för mycket att hoppas. Då vi båda har förändrats, men jag håller mig till att vänskap inte ska lida för att vännerna i frågan genomgår olika förändringar. Jag vet, jag har varit hopplös den senaste tiden. Som enbart några vet om. Jag har haft sex med mer än jag borde, gjort saker med killar som har flickvänner. Måste poängtera, på deras initiativ. Men, okej, det blev en sport. Inget mer än så. Rätt logiskt tänkande, det har inte påverkat dig? Eller? Det borde inte ha något med vår vänskap att göra. Vad är det då som är krångligt? Kan du inte bara ge mig ett svar, istället för att gömma dig ifrån konfrontation, sanningen.


"I'm fighting for this girl" - remember?

mobil

worldwar three going on inside my head.

i do not know where to go. 

this new feeling is coming alive.

and i don not wanna stop it.

♦ Saknad

Jag vill säga så mycket, men ingenting kommer ut. Vi var bästa vänner, men vad hände? Bara för vi båda har förändrats ska inte vår vänskap lida. Jag gör näst intill vad som helst så vi blir lika bra vänner igen, men jag vill inte vara den enda som försöker. Vi måste mötas på mitten för att de ska fungera, men om du inte vill får du säga det till mig.

14 januari 2010 förändrade du mitt liv, varför är du inte kvar nu? Du sa själv till mig att jag betydde något för dig, men det känns inte som det längre. Jag vill försöka, bli lika nära som då.Allting var helt fantastiskt tills ni började trean, sedan har vi glidit isär. Vår sommar, alla i löga, på ängen och allt var helt fantastiskt. Jag vill ha det igen, men det kanske är för mycket begärt. Jag saknar dig så det gör ont, men det spelar kanske ingen roll.

Jag saknar dig Samme. 

mobil

provar skriva via mobilen... intressant...

♦ Incomplete

I don't mean to drag it on, but I can't seem to let you go

I don't wanna face this world alone

I wanna let you go

I tried to go on like I never knew you

I'm awake but my world is half asleep

I pray for this heart to be unbroken

But without you all I'm going to be is incomplete

♦ Emma vet bäst

Det börjar alltid på samma sätt. Glädje, förväntan, lycka, pirrar i magen och att jag aldrig kan slita mina ögon ifrån personen. Sedan när jag tror att det faktiskt kan bli något, kommer det alltid något emellan. Om inte jag får känslor, får inte han. Det finns andra, bara ute efter en sak eller bara en allmän idiot. Jag börjar tröttna på det nu. Jag vill ha ett förhållande, men ingen verkar vara ute efter samma sak. Jag vill bli kär, riktigt kär. Samt att personen är kär i mig. Det kanske är för mycket begärt? Det kanske ska vara så att jag alltid ska vara ensam. Jag kan ha för höga krav, men det har alla. De som är i ett förhållande har ju hittat någon de älskar. Ingen kan bli tillsammans med någon bara för att de inte hittar någon annan. Det är bara pinsamt. Ja, de finns de som söker närhet och de är sorgligt. Att de måste ha närhet från någon annan för att må bättre själv. Alla människor är bra på sitt sätt och de finns någon där ute som älskar en för den man är. Okej, de kan finnas fler. Men de finns just en som man kommer spendera mycket tid med. Rent av resten av sitt liv kanske. Jag kanske letar redan efter den personen, eller bara kärlek. Jag vill inte hasta mig fort in i ett förhållande. Jag vill bli kär.

Jag brukar alltid ha något att säga, jag kan snacka för mycket. Det finns alltid något onödigt att berätta, prata om eller bara uttrycka sig. Men i ditt sällskap känns det som jag måste vakta tungan i varje mening. Så att orden inte flyger ut och de blir helt fel. Jag är rädd att mitt förflutna ska förstöra något som kan hända i framtiden. Jag skäms inte för vad som har hänt. Jag kanske inte är stolt över det. Men jag har accepterat det och nu är det en del av mig. Jag hoppas att du kan acceptera det och att de blir vi en dag. Jag kan vänta på dig, om jag vet att de kan bli något. Men jag behöver dig inatt, jag behöver dig just nu. Jag saknar din värme, ditt leende, ditt skratt, sättet du pratar på, din göteborgska, hur du går, hur du alltid får mig att le, din charm, din glädje, dina glittrande ögon, när du förklarar för mig vad de är för stjärntecken, dina varma kramar, de där extra sekunderna som varar i kramen, din utstrålning som lyser upp rummet du är i, när du höll om mig när vi kollade på TV, när du la täcket över mig när vi vaknade på morgonen, din morgonfrissa, hur morgontrött du är, hur du biter på naglarna, när du sjunger så vackert, när du hjälper mig med cykeln och sättet du kollar på mig. Jag skulle kunna komma på ännu mer, men ja, jag saknar hela dig. 

♦

I miss you.